“En volontär (efter franska volontaire, ‘frivillig’) är en person som erbjuder sina tjänster frivilligt och utan att kräva någon betalning, oftast organiserat genom en frivilligorganisation. Man kan vara volontär både i Sverige och utomlands. I Sverige idag kallas volontärerna ibland för frivilliga, ideella eller aktiva medlemmar. Inom utvecklingssamarbete/bistånd benämns även personer som har utlandsuppdrag med lön som volontärer.” Så långt Wikipedia.
Men sedan några år har ett nytt fenomen smugit sig in – eller snarare invaderat området. Man kan bli volontär om man betalar en slant. Dvs man får inte alls betalt, tvärtom. Finansiärer kan vara föräldrar eller närstående som vill hjälpa sina anhöriga till en stark CV. Utlandserfarenheter kan värderas högt. För inte så länge sedan såg jag en annons i Stockholms t-bana som erbjöd spännande volontärinsatser ombord på ett sjukhusfartyg. Under förutsättning att deltagaren betalade in en summa pengar – riktigt hur mycket framgick inte. Ofta marknadsförs just upplevelser – en “fully hosted experience” i Zambia kan kosta $385.
Allt detta är gott och väl. Vad händer om någon – en rörelse, ett företag – utnyttjar den goda viljan att göra skillnad där drivkrafterna är allt annat än legitima?
Det är det som Volontärspelet handlar om.