Hur boken Volontärspelet blev till (Del 1)

Läs första kapitlet i https://www.winbooks.se

Jag ville skriva en roman om hur språket kan stödja och styra handlingar. Hur ord kan omformas och utnyttjas som vapen.

Till min professionella bakgrund hör arbete i konfliktdrabbade länder. Ofta har det varit fråga om att bedöma förslag till eller resultat av svenska och europeiska insatser för att bygga samhällen och minska spänningar.  Det har gällt länder som Belarus, Kambodja, Rwanda, Palestina och Jemen.

Många gånger har insatserna visat resultat, men ofta tyvärr mest på ytan. Efter några år har utvecklingen stannat av eller gått bakåt. Solida – som det har förefallit – förändringar i administrationerna har suddats ut. Språket har spelat en avgörande roll, det är jag övertygad om.

Språket kan överbrygga motsättningar, men också användas för att söndra. Volontärspelet tar sin utgångspunkt i detta.

“Låt det ta tid”, sa en författarkollega. Det har det gjort. Huvudtema har varit och är “vi och dom”, och hur språket används för att särskilja och i värsta fall skada.

PÅ den här sidan vill jag presentera  inspirationskällor som påverkat hur romanen vuxit fram. Detta är ett par:

Rwanda 1994

I en av mina tidigare romaner – Levande döda – citerar jag en militär expert som kommenterar folkmordet i Rwanda i en BBC-intervju:

”Vi vet att det inte är högteknologiska vapen som är slagkraftigast – det är machetes.
… Remember Rwanda – det här är naturligtvis en professionell militär kommentar från min sida”,
lade han till. Georg kom särskilt ihåg det överseende småleendet som han gav till den unga reportern.

Men generalen hade fel. Det verksammaste vapnet ar inte machetes. Det är språket. Ord dödar effektivast. Om människor kallas kackerlackor – upprepade gånger, i media och utan invändningar – då mördar spraket. Läs om folkmordet i Rwanda

Tanken ledde vidare.

The Lucifer Effect 1994

berättar om ett ”psykologiskt experiment”. En fängelsemiljö skapades under ledning av psykologiprofessorn Philip Zimbardo studenter från Stanford University rekryterades för att under två veckor spela fångare och fångvaktare. Studenterna levde sig alltmer in i den konstruerade situationen. Fångvaktarna blev allt brutalare och fångarna mer undergivna. Försöket fick avbrytas när det blivit alltför realistiskt. Det var inte forskaren utan hans fru som ingrep. Försöket skulle undersöka effekterna av ”situationsvariabler” på deltagarnas reaktioner och beteenden. Säkert betydde fängelsemiljön mycket, men min uppfattning är att hur språket understödde beteenden var avgörande var. Det ligger så nära till hands att orden som användes fördjupade statusskillnaderna mellan fångvaktare och fångar. Fångvaktarna tilldelades auktoritet som de kunde använda för att trycka ner fångarna med ord och handlingar. Läs mer om Lucifer-effekten.

Comments are closed.