Tänk om.

 

Det är som musik

Det knastrar i gruset

När du springer mot huset

 

Så härligt Khalil

Den har kommit, vår dag!

Det är mamma och pappa och

du och jag

tillbaka på Libanons kullar!

 

Det står där så vackert, så vitt uti grönskan

det lyser om huset

Det knastrar i gruset

Khalil, när du springer emot det!

 

Vår önskan. Att bo i Bekaa

och att leva

Du springer, jag ropar: Khalil,

lugn, det blir bra!

 

Men du vill

bara springa mot huset

Springa emot

i det heta ljuset

 

Vilken dag när

luften den dallrar

och vinden den leker

och dofterna smeker

med oliv och jasmin

 

Huset är tomt,

Där har varit soldater

Men kvar finns en leksak vid porten,

en röd liten boll.

 

Jag ropar men du kan ingenting höra

För rösten skingras och späs ut av vinden

 

Varför? Jag kunde ha ropat, ropat högre:

Khalil!

Jag kunde ha sprungit,

Jag kunde ha rusat

efter

Men jag stod där fjättrad vid marken

När den ohyggliga vågen

slog emot mig.

 

Khalil om du lyssnat, då hade du funnits

Då hade vi levat familjen ihop

I huset.

I det fina vita huset.

 

Men du hörde inte mitt rop.

Din kropp var fördelad.

och

fasaden var röd.

Och leksaken sprängd.

 

Dikten är inspirerad av prologen till Ingreppet. www.provlas.se/ingreppet

Peter Winai (c)