Tänk om.
Det är som musik
Det knastrar i gruset
När du springer mot huset
Så härligt Khalil
Den har kommit, vår dag!
Det är mamma och pappa och
du och jag
tillbaka på Libanons kullar!
Det står där så vackert, så vitt uti grönskan
det lyser om huset
Det knastrar i gruset
Khalil, när du springer emot det!
Vår önskan. Att bo i Bekaa
och att leva
Du springer, jag ropar: Khalil,
lugn, det blir bra!
Men du vill
bara springa mot huset
Springa emot
i det heta ljuset
Vilken dag när
luften den dallrar
och vinden den leker
och dofterna smeker
med oliv och jasmin
Huset är tomt,
Där har varit soldater
Men kvar finns en leksak vid porten,
en röd liten boll.
Jag ropar men du kan ingenting höra
För rösten skingras och späs ut av vinden
Varför? Jag kunde ha ropat, ropat högre:
Khalil!
Jag kunde ha sprungit,
Jag kunde ha rusat
efter
Men jag stod där fjättrad vid marken
När den ohyggliga vågen
slog emot mig.
Khalil om du lyssnat, då hade du funnits
Då hade vi levat familjen ihop
I huset.
I det fina vita huset.
Men du hörde inte mitt rop.
Din kropp var fördelad.
och
fasaden var röd.
Och leksaken sprängd.
Dikten är inspirerad av prologen till Ingreppet. www.provlas.se/ingreppet
Peter Winai (c)